Sanasto finns för att författarnas och översättarnas rättigheter skall övervakas så bra som möjligt. I Ordets värde -artikelserien låter vi litteraturens upphovspersoner berätta vad upphovsrätt och upphovsmannaskap betyder för dem. Den här gången berättar författaren Kjell Westö sina tankar och åsikter kring dessa teman.
Krokig väg till författare
Har du träffat en åttaåring som skriver romaner? När lilla Kjell Westös mamma kom hem såg hon sin son som skrev någonting i ett häfte. Westö sade att han skrev en roman – men det gick ytterligare tjugosju år innan hans första roman blev färdig.
– Min väg till att bli författare var egentligen ganska krokig. Jag har alltid haft ett stort behov att uttrycka mig konstnärligt och en fallenhet för språk men som ung trodde jag inte på mig själv.
Den tjugoåriga Westö tänkte att författaryrket var reserverat för finlandssvenskar med traditionstyngda namn som till exempel Enckell eller Kihlman. I hans egen släkt fanns inga konstnärstraditioner.
Först efter fem böcker vågade jag kalla mig författare.
Journalistlinjen vid Svenska social- och kommunalhögskolan kändes som en rimlig mellanväg, där fick man åtminstone skriva. Men som journalist måste man vara trogen mot verkligheten, vilket frustrerade Westö. Småningom började han skriva poesi och noveller och debuterade med diktsamlingen Tango orange vid tjugofem års ålder.
– När jag reste omkring i Finland så skrev jag alltid in mig på hotellen som journalist eller studerande. Först efter fem böcker vågade jag kalla mig författare.
Upphovsrätten bör vara stark
Privilegierad. Det säger sig Westö vara. Hans böcker säljer ganska bra på både svenska och finska, och ibland dramatiseras de för teatern eller filmen. Han får royalties och upphovsersättningar, men då han är en långsam författare, som ger ut en roman bara vart tredje eller fjärde år, behöver han också stipendier.
– Som fri konstnär betyder upphovsrätter fruktansvärt mycket för mig. Det jag skriver är det enda kapital jag har – det andliga kapitalet.
Författaren ser flera problem med upphovsrätter på dagens mediamarknad. För tjugo år sedan behöll man sin upphovsrätt när man sålde en text till en tidning, numera vill stora mediakorporationer gärna ha rätt att återpublicera texten gratis i olika format.
– Numera har jag en stark position och måste inte ge bort mina upphovsrätter. Men jag misstänker att situationen är annorlunda för unga skribenter i början av karriären.
Det jag skriver är det enda kapital jag har – det andliga kapitalet.
Upphovsrättsliga utmaningar finns också på ljudboksmarknaden. I bokbranschens brytningstid har ljudböcker blivit mer och mer populära men ersättningen från en såld ljudbok är ansenligt lägre än ersättningen från en såld printbok.
– Vi måste säkerställa en rättvis ersättning från ljudböcker. Upphovsrätten bör vara stark och därför är Sanastos arbete väldigt viktigt.
Kärlek, hat och fiktiva människor
Finlandssvenskarnas roll i Finlands historia, Helsingfors utveckling som stad, förhållanden mellan olika generationer… Dessa teman färgar författarens breda produktion. Bokidéer samlar han från sina egna och andras livserfarenheter, från historier han hört samt från historiska källor såsom brevväxlingar och fotoalbum. Först och främst bygger Westös berättelser på människor och karaktärer.
– Jag kan sitta i ett arkiv och titta på en gammal bild hur länge som helst. Småningom fantiserar jag fram en livshistoria och skapar min egen människa.
Romanen som konstform både fascinerar och skrämmer författaren. Ibland på fester och middagar sitter Westö bredvid någon som vet hans yrke och beundrar hur berättelser ”bara rinner ut ur” författarna. Enligt upphovsmannen är det inte så enkelt.
– Att skriva en roman är ett hårt mentalt arbete som kräver mycket både konstnärligt och mänskligt. Det bästa är när man lyckas och den fiktiva världen som man skapat börjar fungera på sina egna villkor. Känslan av flow gör att man står ut med de tyngre dagarna då ens fantasi strejkar.
Westös litterära världar har nått ut till många läsare både i Finland och utomlands. På biblioteksbesök och i samtal berättar människor ofta hur de har gripits av författarens berättelser och börjat jämföra med sitt eget liv. I grund och botten handlar mina romaner om eviga teman som kärlek, hat, svek, lojalitet, teman som läsarna känner igen, säger Westö.
– Oavsett genre skriver jag för att kommunicera med andra människor och för att dela med mig av mina upplevelser av hurdant livet är och hurdan människan. Litteraturen kopplar oss samman: via berättelserna kan vi förstå hur mycket vi alla har gemensamt, oavsett var i världen vi bor.
Text: Venla Valtanen
