Sanasto finns för att författarnas och översättarnas rättigheter skulle övervakas så bra som möjligt. I Ordets värde -artikelserien låter vi litteraturens upphovspersoner berätta vad upphovsrätt och upphovsmannaskap betyder för dem. Den här gången får författaren Maria Turtschaninoff turen.
Någonting otroligt viktigt – med dessa ord beskriver fantasyförfattaren Maria Turtschaninoff (f. 1977) litteraturens upphovsrätter. Hon har skrivit sex romaner för barn och unga och det senaste verket, Breven från Maresi. Krönikor från Röda klostret, kom ut 2018.
– Före jag blev författare visste jag ingenting om upphovsrätt. Jag förstår hela tiden bättre och bättre varför upphovsrätter finns.
Som fri skribent får hon en stor del av sin inkomst från upphovsrättsersättningarna. Det är ändå fråga om någonting större än bara en ekonomisk fråga.
– Framför allt ger upphovsrätten mig frihet att skriva, säger Turtschaninoff.
Framför allt ger upphovsrätten mig frihet att skriva.
Lust eller arbete?
För Turtschaninoff har alla upphovsrättssaker gått bra, men hon känner flera kollegor som har haft svårigheter.
– Ibland lämnas översättarens namn bort eller en författares dikter används i utställningar utan lov. Det är farligt om litteratur används på författarens bekostnad.
Om upphovsrätt inte skyddade författarnas texter skulle vem som helst kunna dra ekonomisk nytta av dem.
– Upphovsrätt möjliggör att skriva litteratur professionellt. Annars skulle det bli en hobby, Turtschaninoff säger.
Det största problemet för henne har varit ifrågasättandet av barnboksförfattarnas arbete.
– Somliga människor tänker att det måste vara så roligt att skriva för barn att man inte behöver få betalt för det. Sanningen är dock att för att få barnlitteratur av hög kvalitet måste författarnas inkomster säkras.
Mellan två världar
År 2017 började man i Finland betala ut en utlåningsersättning som ligger på samma nivå som i de övriga nordiska länderna. Höjningen var betydande också för hur man ser på författarskap i Finland.
– Man måste ju värdera författare lika högt som alla andra proffs. Uppskattar vi verkligen det arbete som författarna gör?
Turtschaninoff ser att det är både en fördel och en nackdel med att vara en finlandssvensk författare. Då hamnar man lätt mellan två litterära världar: den svenska och den finska.
– Sveriges bokmarknad tar inte emot utländsk litteratur med öppna armar, och den finlandssvenska marknaden i Finland är synnerligen begränsad. Dessutom går en del av den översatta litteraturens royalty förstås till översättaren, säger hon.
Lyckligtvis finns det också många fördelar med att vara en finlandssvensk – och över huvud taget finländsk – författare. En bra sak är att ett finlandssvenskt manus oftast blir läst på förlaget och en utgiven bok i allmänhet blir recenserad i radio och tidningar.
– Som finländsk författare har jag stor konstnärlig frihet. Det är mitt eget val hur ofta jag vill publicera och hurdana böcker jag vill skriva.
Upphovsrätt möjliggör att skriva litteratur professionellt. Annars skulle det bli en hobby.
Berättelser som vill bli berättade
För tillfället jobbar Turtschaninoff med stöd av Taikes (Centret för konstfrämjande) stipendium. I början av karriären såg hennes arbete ganska annorlunda ut än i dag.
– I början fick jag ägna all min tid åt att skriva. Nu måste jag freda tid bland skolbesök, uppträdanden och intevjuer för att skapa nytt.
Många tycker att Turtschaninoff skriver den bästa fantasyn i Finland. Varför hon har valt just den genren?
– Fantasy når alla åldrar och ger en möjlighet att se på mänsklighet från en helt annan vinkel. Både en 12-årig esbobo och en 12-årig brasilianare förstår fantasyns språk.
Turtschaninoff skriver berättelser som vill bli berättade. För henne betyder skrivandet samma sak som att finnas.
– Att skriva är helt enkelt det allra bästa jag vet. När jag skriver känner jag mig mest hemma. Alltid när jag börjar skriva efter en lång paus tänker jag: hej, det var ju här jag fanns hela tiden.
Text: Venla Valtanen
