Sanasto finns för att författarnas och översättarnas rättigheter skall övervakas så bra som möjligt. I Ordets värde -artikelserien låter vi litteraturens upphovspersoner berätta vad upphovsrätt och upphovsmannaskap betyder för dem. Nu får författaren Hannele Mikaela Taivassalo berätta sina tankar och åsikter kring teman.
Somliga konstnärer jobbar åtta timmar om dagen, men författaren Hannele Mikaela Taivassalo (f. 1974) har inga sådana skrivrutiner.
Tidigare satte hon sig ner och skrev en viss tid. Ibland var det viktigt att gå emot samhället och slåss för sin skrivtid, att stjäla den från olika ställen.
– Numera är det så organiskt att jag inte behöver rutiner. Jag vet att längtan efter skrivandet finns där ändå.
Den längtan brukar leda till att ibland Taivassalo smygskriver. Som nattmänniska gör hon det gärna på kvällar och nätter – i synnerhet i intensiva perioder.
– Att skriva i hemlighet för resten av världen och mig själv – det gillar jag hela tiden mer och mer.
Från kaos till kontroll
Romaner för vuxna faller sig mest naturligt för Taivassalo, men hon har också skrivit barnlitteratur och skådespel och blivit belönad både i Finland och i Sverige. För Taivassalo betyder skrivandet inte bara att leva utan också att överleva. Att skriva är nästan samma sak som att andas.
– Skrivandet är mitt hem men också en utmaning. När resten av verkligheten är kaos, att skriva är någon form att kontrollera det.
Det svåraste är att inte ha tid att skriva, tycker hon. Ibland känns det också tungt att vara i världen med sin bok, att släppa den kontrollen man har tänkt att man har haft.
– Just när jag har gett mitt hjärta ock klätt av mig mentalt naken måste jag säga att hej, vill ni ha det. Svårt och spännande.
Upphovsrätten skyddar skapelser
Den största inkomstkällan för Taivassalo är finländska, både statliga och privata, stipendier. Författaren anser att de upphovsrättsersättningarna som Sanasto betalar ut är principiellt väldigt viktiga.
– Det allra viktigaste för mig med upphovsrätten är att ett verk som jag har skapat är min egen värld. Tack vare upphovsrätten man kan inte göra vad som helst med den.
Författaren är hemskt glad över att få bo i Finland på grund av dess fungerande rättssystem och betonar stödsystemens betydelse för samhällets mångfald.
– Det finländska stipendiesystemet är ett livsvillkor för att vi ska ha en bred och rik litteratur.
Författarnas samarbete bär frukt
Vid sidan av författararbetet undervisar Taivassalo i skrivarskolesammanhang, skriver texter för tidskrifter och gör tvärkonstnärliga projekt. Hon har också varit involverad i kulturpolitiskt arbete, till exempel i Finlands svenska författareförening och i Sanastos styrelse.
– I början av min karriär när jag inte var så etablerad förutsatte man ibland att jag skulle arbeta gratis, till exempel göra författarbesök utan ersättning. Numera får jag inte lika ofta sådana förfrågningar. Jag blev snabbt medveten om att man som konstnär måste slåss för att få skäliga ersättningar för sitt arbete.
Skrivande är arbete, och arbetet måste ersättas. Taivassalo tänker att det är osolidariskt mot andra konstnärer om en författare ger bort sin upphovsrätt eller arbetstid gratis.
– Vi måste visa tillsammans att vårt arbete är värt inte bara applåder och choklad utan också pengar.
Krockar och tre litteraturer
En finlandssvensk författare har privilegiet att stå i skärningspunkten mellan tre litteraturer på ett helt enastående sätt: En finlandssvensk litteratur är en bred och levande litteratur i sig. Till den finska litteraturen binder samma kultur och till den svenska litteraturen samma språk.
– Att vara en del av tre litteraturer är absolut en rikedom. Krockar och olika impulser har alltid en positiv påverkan på skrivande.
Enligt Taivassalo måste allt författararbete ersättas skäligt och en jämlik möjlighet till arbete möjliggöras med hjälp av stipendier och understöd.
– Konst är arbete och arbetet måste ersättas. Det är värdefullt för hela samhället att ha så rik litteratur som möjligt.
Text: Venla Valtanen
